Utbildning nyckelfaktor för säkerhet

Olyckor och incidenter sker av många orsaker. Tekniska fel blir lyckligtvis allt mer sällsynta tack vare att bättre regelverk och standarder införts och att regelbundna besiktningar och riskbedömningar krävs. Felaktigt handhavande på grund av trötthet och ovarsamhet kan förebyggas genom automatiska system och sensorer. Men, för att nå en optimal säkerhetsnivå krävs utbildning och lyftbranschen är inget undantag.

Simulatorer och e-learning förnyar utbildningen

Krandagarna handlar mycket om kunskapsöverföring och utbildning. Säkerheten måste alltid stå i fokus när man hanterar rörliga laster och arbetar på hög höjd. De senaste åren har nya metoder som e-learning (t.ex. Inspectas kurs ”Säkra lyft”) och digitala simulatorer börjat komplettera och ersätta traditionell klassundervisning. Nya läroplaner är också på gång för att samordna och koordinera utbildningen för alla som arbetar med kranar.

Ny kranläroplan för industrikranar

KLP och KUR är två förkortningar, som det lönar sig att hålla koll på. KLP står för Kranläroplan för industrikranar och KUR för Kranutbildningsrådet, en motsvarighet till etablerade LUR, Liftutbildningsrådet.

Varför behövs då en kranläroplan? Ivan Edvardsson från Inspecta har svaret: ”För att öka säkerheten, minska olyckorna och sänka kostnaderna. Cirka 20 tillbud anmäls dagligen till myndigheterna. Säkerhet måste byggas upp varje dag. KLP omfattar tre krantyper, traverskranar, svängkranar och portalkranar. Målgruppen är kranförare och lastkopplare och till viss del signalmän.”

KLP innehåller preliminärt både teori och praktik i en mängd delområden, till exempel krantyper och teknik, underhåll, riskbedömning och regler för säker användning.

”Det bestående värdet av en utbildning är inte kunskapen i sig utan det säkerhetstänkande som förmedlas.”

Kranutbildningsrådet är ett samarbete mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer och användarna. KUR skall följa upp och förvalta läroplanen och ge support och stöd till instruktörer och beställare samt fungera som kontrollorgan för utbildningens kvalitet. Remissarbetet pågår nu och planen är att KUR och KLP skall vara verklighet hösten 2017.

Svensk kransimulator ger realistisk träning

”En bra simulator skall bete sig fysiskt som en verklig kran med rörelser, styvhet, fördröjning, ljus och ljud. Man lär sig inte dynamiken om inte alla element finns med. Simulatorns fördel vid utbildning är att man kan utsätta eleverna för situationer som normalt inte förekommer eller ens får uppstå”, förklarar Björn Hellstrand från Oryx Simulations AB i Umeå, ett företag som arbetat med simulatorteknik i tjugo år.

”Det går mycket fortare för eleverna att lära sig handhavandet när de får arbeta med riktiga reglagen och ett rörelseschema som motsvarar verkligheten. När man går över gränserna försvinner rädslan för att göra fel eftersom man lär sig de reella riskerna.”

Transportskolan utbildar från grunden

Helena Wahlström från SSAB i Oxelösund har liksom sin mamma och sina döttrar sysslat med traverser och kranar under sitt yrkesliv. Dessutom har hon kört lok… Sedan ett antal år tillbaka är Helenas huvudsyssla Transportskolan, som ger utbildning för de anställda.

”Kranskolan startades upp redan vid skiftet mellan 50- och 60-talen, då företagsledningen insåg vikten av att ha en egen utbildning. Satsningen har betalat sig, säkerhetsvinsterna uppväger mer än väl kostnaderna. Den som får en bra utbildning vill stanna hos oss.”

Transportskolan använder sig av moderna digitala simulatorer, som tillåter att eleverna övar in alla arbetsmoment grundligt. ”Simulatorn ger rätt skala jämfört med att man får styra en liten minikran. Genom att man inte sätts in direkt i produktionen minskar stressmomenten. Vi vill inspirera de anställda att ta tag i säkerhetsfrågor och att skapa ökad trygghet genom kunskap. Också underhållspersonalen får gå genom en underhållsfokuserad utbildning. Vår verksamhet är en viktig del av arbetsmiljöarbetet.”

Personligt fallskydd – regler och tips

Enligt arbetsmiljölagen 2 § 7 skall personlig skyddsutrustning tillhandahållas av arbetsgivaren om inte kollektiva fallskydd eller andra anordningar som avspärrningar kan upprättas.

”Personlig fallskyddsutrustning är alltid ett sista val. Det finns ett stort antal föreskrifter som innehåller krav på skydd mot fall, till exempel AFS 2006:6 om lyftanordningar och lyftredskap. Reglerna för användning finns i arbetsmiljölagen och bland annat i AFS 2001:3 om användning av personlig skyddsutrustning”, påpekar Ann-Sofie Kero från Arbetsmiljöverket.

I föreskriften räknas ett antal villkor upp för användning – utrustningen måste vara ändamålsenlig, lämplig för uppgiften, inte leda till ökad risk och den får användas endast i enlighet med tillverkarens bruksanvisning – alltså inte till exempel vertikalt.

”Arbetsgivaren måste utbilda arbetstagaren i användningen av personligt fallskydd och de risker som den skall skydda mot. Vid risk för hängtrauma skall det finnas en räddningsplan för räddning inom 15 minuter. Personligt fallskydd får aldrig användas vid ensamarbete!”

Och hur ser det ut på arbetsplatserna? Tyvärr förekommer det att fallskydden inte används på rätt sätt. ”Förklaringarna är att de är besvärliga och jobbiga att ta på sig, att de är i vägen och att man inte vet hur de skall användas på rätt sätt. Det finns till och med bildexempel i pressen på hur en skyddssele är monterad upp och ner på en byggarbetsplats!”, säger Patrik Wallgren och Mattias Nilsson, som till vardags arbetar med rope access, då man använder sig av rep för inspektion och arbete på svårtillgängliga platser.

”Det lägsta kravet för utbildning om personligt fallskydd är fyra timmar, men vi rekommenderar en hel dag. Rätt utrustning för rätt ändamål och rätt handhavande är säkerhetens A och O.”

Fasta fallskydd – värt att skänka en extra tanke

Vissa arbeten, till exempel inspektion av kranar och traverser eller arbete på tak, är omöjliga att utföra utan att man måste befinna sig på hög höjd. För arbete på mer än två meters höjd krävs fallskydd. Och för att ett fallskydd skall kunna eliminera risker måste det uppfylla vissa villkor och regelverk.

”Ett kollektivt fallskydd skall helst ha låg vikt, vara tillräckligt kraftigt och kunna installeras enkelt. Om det finns risk för fall över kant skall ett fallskydd kunna deformeras så att det tar upp chocken. Om skyddet finns i utomhusmiljö måste korrosionsegenskaperna beaktas. Den beräknade livslängden avgör vilken totalkostnad fallskyddet blir”, konstaterar Pavel Rolenc från MSA Safety.

Det finns ett antal normer för certifiering av fallskydd, t ex CEN/TS 16415:2002 för ankare med en fästpunkt, EN353-1:2014 för vertikala system etc.

Tillverkarna erbjuder certifierade produkter, som testats i olika förhållanden och arbetsvinklar. Däremot finns det produkter som faller utanför normerna. ”Intäckta stegar räknas inte som fallskydd – det har skett dödliga olyckor med dem. Den tekniska utvecklingen går dock framåt. Vi har löstagbara fotsteg, kabelsystem som är lätta att hålla rena från is och snö, system som tillåter infästningen att passera fasta punkter, ATEX-klassade system, system för korrosiva miljöer etc. Det är också viktigt att planera hur en räddning skall ske och hur skyddet skall kunna kopplas loss om personen är medvetslös.”

Text: Tage Erikson