Ökad säkerhet – ett gemensamt intresse
En säker arbetsplats bygger på bra föreskrifter och standarder, men också rätt kunskap och riskmedvetenhet hos personalen. Erfarenhetsöverföring och information om regelverk är därför alltid en central del av Kiwa Inspectas seminarier och utbildningar. Så även på Tryck & Svets 2017.
En gammal tysk devis, ”Vertrauen ist gut, aber Kontrolle ist besser” (Tillit är bra, men kontroll är bättre), håller fortfarande i dag. Vi kan inte lita på att alla alltid agerar i enlighet med vad som är säkert och tillförlitligt – tänk på katastrofen i Tjernobyl eller Costa Concordias haveri utanför Toscanas kust. I bägge fallen bröt väl utbildad personal mot föreskrivna grundregler. Det enda som hjälper är att bygga upp utbildningar och kontrollsystem som är så fria från luckor som möjligt. I Sverige drabbas vi sällan av allvarliga olyckor, men det innebär inte att vi kan friskriva oss från att ytterligare utveckla våra rutiner och vår kunskap.
Nya föreskrifter om trycksatta anordningar
Arbetsmiljöverkets nya föreskrifter om användning och kontroll av trycksatta anordningar kommer att träda i kraft under senhösten 2017 om allt går enligt planerna. Björn Lindberg på Arbetsmiljöverket har ägnat mycket tid åt arbetet med att förenkla och förtydliga de nya reglerna, som ersätter de tidigare föreskrifterna AFS 2002:1 (användning av trycksatta anordningar) och AFS 2005:3 (besiktning av trycksatta anordningar). De nya reglerna kompletteras med de delar av AFS 2005:2 (tillverkning av vissa behållare, rörledningar etc.), som reglerar anläggningskontroll och montering av rör till trycksatta anordningar.
”I de flesta europeiska länder finns riskbaserade besiktningsformer. Vi har tillsammans med referensgrupperna sett på motsvarande föreskrifter i andra länder, samt analyser av olyckor och tillbud vid till exempel lossning och lastning. Därefter har vi valt att slå samman användning och kontroll i en föreskrift och anpassat texten också för små och medelstora företags behov. Vi har ersatt detaljbeskrivningar med funktionskrav, bytt ut begrepp som ”besiktning” mot ”kontroll” och delat in föreskriften i kapitel enligt regeringens direktiv”, förklarar Björn.
För att tydliggöra det hela så är det fortfarande arbetsmiljölagen, tillämpliga EU-direktiv och AFS 2006:4 (användning av arbetsutrustning) som gäller. Dessa krav upprepas inte i den nya föreskriften.
Här några utdrag ur ändringarna:
|
I den nya föreskriften införs också en ny kontrollform, Program för riskanpassad kontroll. Detta tas fram av arbetsgivaren och underställs bedömning av ett auktoriserat kontrollorgan.
Placera trycksatt utrustning rätt - enligt finländsk modell
Ibland lönar det sig att gå över ån efter vatten. I Finland har man sedan kejserlig tid haft ett regelverk för placering av trycksatt utrustning. Johan Vesternäs, besiktningsingenjör på Inspecta Tarkastus Oy, förklarar att en bra och säker placering av tryckbärande anordningar är det första och lättaste sättet att förbättra säkerheten.
”I Finland måste man enligt gällande lag lägga fram en placeringsplan för godkännande i förväg. Det är bäst att börja tidigt, helst redan när man gör upp en rumsdisposition - alltså i ritningsskedet. Konsultföretagen skall ha kunskap i villkoren för godkännande så att man inte råkar i ett läge där man måste godkänna en tveksam placering eller genomföra betydande och dyrbara förändringar i byggnadens struktur.”
De viktigaste riskerna är explosion med tryckvågor och med sekundära effekter som kringflygande föremål, tryckstrålar från skadade förband eller läckage av het ånga eller giftiga substanser.
”Placeringsplanen gäller alltid ång- eller hetvattenpannor. För andra behållare, autoklaver eller rörsystem finns formler för volym och drifttryck samt temperaturgränser. Utrustningen skall också kunna besiktas och underhållas på lämpligt sätt.”
Ett viktigt krav som skiljer Finland från Sverige är kraven på omgivningen – ”de utrymmen som omger en tryckbärande anordning skall konstrueras och utföras så att utsläpp av fluider förorsakar en så ringa skada som möjligt.”
”I praktiken innebär det här att man måste skydda utrymmen där arbete pågår eller personal vistas med hållfasta väggar, till exempel av armerad betong. Tryckutsläpp bör styras i en trygg riktning genom att en eller flera väggar är av en lättare konstruktion. Dessa får dock inte gränsa till allmän väg eller utrymmen där arbete pågår. Man skall också uppföra påkörningsskydd och inhägna tryckbärande anordningar för att förhindra avsiktlig eller oavsiktlig påverkan.”
I Finland har Inspecta tagit fram en blankett för att underlätta godkännande av placeringen. Myndigheterna för också ett centralt register över tryckkärl, där det finns uppgifter om ägare, placering, ansvarsperson etc. Standarden SFS 3333:2012 innehåller information om placering, utrustning och drift av tryckbehållare.
”Standarden innehåller normer för nödutgångar med detaljer om dörrar, regler för vägkonstruktioner, gränsvärden för placering i arbetsutrymmen, teknik för driftövervakning och automation, ventilation, korrosionsskydd för underjordiska eller jordtäckta behållare m.m. För pannor finns ett särskilt kapitel med mycket detaljerade regler för placeringen av utrustning och för utformningen av pannhuset.”
När placeringsplanen enligt den nya lagen från december 2016 godkänts av myndigheterna utförs en besiktning på plats. I Sverige kommer den nya föreskriften om användning och kontroll av tryckkärl att innehålla krav på att uppenbara risker skall elimineras, till exempel trycksatta anordningar mitt på publika platser, men i övrigt hänvisas till ’god teknisk praxis’. Arbetsmiljöverket skall utforma en vägledning med inspiration av det finländska exemplet.
Svetsarprövningsintyg och utbildning
Hemligheterna bakom en perfekt svetsfog är många – från beredning och tillsatsmedel till val av svetsmetod och utrustning enligt gällande standarder. Men, för en manuellt utförd svets gäller fortfarande att det är svetsarens kompetens och erfarenhet som avgör resultatet. God utbildning och verifiering av kunskap genom svetsarprövning är grundpelarna för den höga svetsningskvalitet vi eftersträvar i Sverige.
Mathias Lundin från branschorganisationen Svetskommissionen, som samlar 400 medlemsföretag, säger att man måste lägga ett pussel av aktiviteter för att nå rätt kvalitet.
”Svetsen vet inte vad den skall hålla ihop. Därför är personalen i en nyckelroll, vilket avspeglas i de system vi har byggt upp för kvalificering av svetsare och operatörer. Också underhåll och validering av svetsutrustning är centrala. Genom tredjepartskontroll och kvalificering av de personer som utför oförstörande provning och utformar svetsdatablad (WPS) i enlighet med produktstandarder når vi ännu längre.”
Kring standarden SS-EN ISO 3834 (Kvalitetskrav för svetsning), som täcker 98 % av all svetsning, finns en stor mängd andra standarder som reglerar tillsyn och kontroll samt till exempel efterbehandling och oförstörande provning. Standarden EN 807/ISO 9606 beskriver prövning av svetsare. En ny version väntas under 2017.
”Tanken bakom svetsarprövningen är att kontinuerligt pröva svetsarens handlag och andra kunskaper som att kunna läsa ett svetsdatablad, att välja svetsläge, att hantera olika svetstyper som stumsvets och kälsvets m.m. En godkänd svetsarprövning är en del av kvalitetssystemet.”
Det är tillverkaren som ansvarar för att utse granskare. I vissa fall krävs en oberoende kontrollant, t.ex. för klass II, III och IV enligt PED-direktivet.
Mathias förklarar att dagens svetsarutbildning är flerårig med både teoretiska och praktiska moment. ”IW (International Welder) är en kvalitetssäkrad, internationell utbildning, som krävs bland annat av arbetsförmedlingen.”
Miniutbildning om svetsarprövning för PED
Ulf Gardemyr på Kiwa Inspecta arbetar med tredjepartsgranskning av svetsare med tanke på PED. Under Tryck & Svets 2017 höll han i en miniutbildning för att reda ut det aktuella läget kring de två olika standarderna för svetsarprövning, EN 287–1 och EN-ISO 9606-1.
”I dag finns ingen harmoniserad standard för svetsarprövning i stål eftersom EN-ISO 9606–1 ännu inte citerats i EUOJ medan EN 287–1 tagits bort. Därmed får tredjepartsorganen utfärda intyg mot PED enligt ISO 9606–1 eftersom det finns en guideline F-6, där det står att det är upp till tillverkaren att välja lämplig standard. EN 287 kommer därmed att leva kvar en tid.”
Miniutbildningen tog också upp skillnaderna mellan de två standarderna, t.ex. bestämmelserna om bågtyp och tillsatsmaterial i ISO 9606 och mindre detaljer som svetsfogens längd och godstjocklek.
Text: Tage Eriksson