Krandagarna nu i anrik Göteborgsmiljö
“Kranar väcker känslor”, sade Inspectas seminariemoderator Jimmy Nilsson, när han öppnade årets Krandagar, som flyttat från Växjö till en klassisk varvsmiljö i Eriksberg vid Göta älvs kajer. De gamla hallarna, som byggts upp till ett modernt konferenscentrum, har högt i tak och ståtar fortfarande med traverser och rejäla stålbalkar. Miljön är perfekt för att diskutera lyftteknik och tankarna kan flyga fritt, från kollektivtrafik med linbanor till grundliga haveriutredningar. Seminariebesökarna kunde också se inspektörer hänga i rep och drönare som nådde varje tillgänglig vrå i höjdled.
Från linburen kollektivtrafik till repburen inspektion
”Göteborg fyller 400 år under 2021 och då vill vi övergå från att vara en stor småstad till en liten storstad. Enligt planerna skall vår stad växa med 150 000 nya invånare fram till 2035, vilket förutsätter en omfattande satsning på bostäder”, säger Per Bergström-Jonsson från Göteborgs stads trafikkontor. ”Älven delar ju vår stad, vilket ställer utmaningar på kollektivtrafiken. I en idétävling bland medborgarna kom förslaget fram om en linbana som en del av förbindelserna mellan stadsdelarna. Tanken är inte ny, redan i samband med 300-årsjubiléet 1921 ville man bygga en linbana mellan Liseberg och Götaplatsen. Banan var i drift en kortare tid, men den monterades sedan ner. Nu är tanken att linbanan skall bli ett permanent inslag i trafiksystemet.”
Konceptet för Göteborgs linbana bygger på tät frekvens, en gondol med plats för 25 personer med 45 sekunders intervall under högtrafik. Den är tänkt att gå mellan Järntorget i centrala Göteborg och Wieselgrenplatsen på Hisingen, där en del av bostadsprojekten skall genomföras och där anslutning till spårvägsnätet är möjlig. Stopp på vägen skall finnas i det expansiva högteknikcentret Lindholmen och i Lundby, där Volvos kontor finns.
”Tornen för linbanan blir nya landmärken, 60-85 meter höga - detta för att säkra sjöfarten på älven. Trekabelsystemet gör driften säker, också i hård vind. Energiförbrukningen per plats blir lägre än för spårvagnarna. En linbana påverkar också markanvändningen mindre än alla andra alternativ. Om allt går som det är tänkt skall den 3200 meter långa linbanan stå klar sommaren 2021.”
Vad kan vi lära av haveriutredningar?
När ett haveri sker får det stora ekonomiska och kanske också mänskliga konsekvenser. För att inte subjektiva skäl skall påverka utredningen har man inrättat Statens Haverikommission (SHK), som är en självständig myndighet under Justitiedepartementet. SHK undersöker både civila och militära allvarliga olyckor och tillbud inom sjöfart, vägtrafik, luftfart, spårtrafik etc.
"Vår fokus är att ta reda på vad som gick fel och om man kan undvika en upprepning, Vi analyserar också räddningsinsatsen med målet att föreslå förbättringar. Vi kan lämna rekommendationer, men inte ta ställning till skuld eller ansvar”, förklarar Jörgen Zachua, som sedan många år arbetar på SHK med utredningar om sjöolyckor.
Ett aktuellt kranrelaterat haveri som SHK utrett gäller en lastkran ombord på M/S Oslo Wave i Bollstabruk nära Kramfors. Vid last av paketerade trävaror i juni 2015 havererade bommen på en av fartygets lastkranar och missade en av stuvarna i lastrummet med en halv meter. SHK kopplades in för att undersöka olyckan.
”Vid undersökning upptäckte vi att lastbommens gränslägesbrytare var förbikopplade, vilket gjorde att den kunde sänkas ner under de tre inprogrammerade lastlägena och under 90 graders vinkel. När virkespaketet skulle flyttas in i ett hörn rappade vajern ut ur vajerlåsen och bommen vek sig vid fästet. Kranen hade alltså manipulerats avsiktligt med en på/av-brytare, som installerats antingen av fartygets tidigare management eller av det varv som utfört underhållet innan överlåtelse till den nya ägaren.”
SHK upptäckte ytterligare att hamnens checklista för lastning av fartyg inte använts på länge, att rollen som samordningsansvarig varit otydlig, att signalman inte användes vid lastning i utrymme dolt för kranföraren, att det förekommit ett antal procedurglidningar och att organisationen generellt varit för komplicerad. Det fanns till exempel rutiner att inte arbeta med två kranar samtidigt.
”De svenska parterna korrigerade snabbt sina rutiner. Besiktningsmännen har ett stort ansvar att se till att procedurglidningar inte inträffar. SHK rekommenderade också rederiet att se till att SMS (Safety Management System) genomförs i verkligheten och inte bara på papperet.”
Höghöjdsinspektion och högteknologisk inspektion
Inspecta strävar till att vara ett företag som kan erbjuda en bred palett av tekniker och tjänster för att öka sina kunders säkerhet. Ett exempel är rope access, där professionella repklättrare på några timmar kan genomföra en inspektion eller åtgärd, som skulle ta dagar eller veckor med ställningar eller med mobillift.
”Om det krävs särskild expertis kan vi sänka ner en specialist i en sele till det objekt som skall undersökas – man behöver inte kunna repteknik för att utnyttja den. Rope access har också fördelen att den ger minimal åverkan på konstruktionerna – högst borrbultar för att säkra infästningen”, förklarar Patrik Wallgren och Mattias Larsson.
En annan ny teknik är drönare som kan förses med kameror eller andra instrument. De kan snabbt sättas in för till exempel inspektion av bultförband eller lager i tornkranar eller traverser som ett komplement till traditionell besiktning. Nya tekniska möjligheter som robotundersökningar, infästning med elektromagneter, kameror med GPS och 30 gångers optisk zoom, 3D-modeller som byggs upp av flera bildvinklar etc., gör att man kan spara tid och resurser som kan sättas in där verkliga problem finns. Multispektralkameror kan ställas in för att bara registrera rost som reflekterar ljuset på ett annat sätt – man får ut procenttalet rostskadad yta direkt. Som säkerhetsföretag har Inspecta tillstånd att flyga på allmän plats. En stor drönare kan flyga 30–40 minuter utomhus och en mindre modell cirka en kvart inomhus.
Bland Inspectas senaste tekniska instrument kan nämnas en bultskanner, som bygger på Phased Array-teknik, avancerat ultraljud.
”Man fäster en testrigg på bultskallen och får med teknikens hjälp en tydlig bild av korrosionsskador eller sprickor, till exempel i det svårundersökta området under bultskallen. Tekniken lämpar sig för storlek M12 – M105. För att få det bästa resultatet undersöker man en motsvarande felfri bult och skapar en referensfil. Metoden passar bra till exempel för svårundersökta och svårtillgängliga bultar i en svängkran eller på andra platser där ett byte av bult blir dyrt och knepigt. Eftersom utrustningen är batteridriven behövs ingen eltillförsel”, berättar Robert Sjödén.
Text: Tage Erikson